30.10.12

Telefonsignaler. Gälla förvrängda toner ekar, studsar och slår mot varandra i en deformerad ensemble. Regnet droppar utanför. Sköljer bort oss, Tvättar rent våra stympade hjärtan.
Svarta förbannelser för att lätta ett nedtyngt psyke.
Du viskar att du ångrar allt och jag svarar att jag inte längre älskar dig men menar motsatsen. 
En ensam cello spelar bakom oss. Äter upp mig inifrån. Gnager. Fräter.
Svordomarna smattrar likt ljudet av kulsprutor.
Brända ansikten som bildar minnesbilder från vad som var. 
Jag ser dig gärna förstörd. Leukemi till mina svarta vingar. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar